neanor.blogg.se

Louis Perspektiv

Jag har nog aldriig varit så arg på Rose någonsin. Hur kan hon bjuda hit Eleanor utan att ha nämnt ett ljud om det till mig?
Jag stänger igen dörren till lägenheten med en suck när jag kommer tillbaka in.

- What is it? frågar Harry undrande från soffan där han fortfarande befinner sig.
- I have never been so angry in my life...It's Rose she didn't tell anything about Eleanor.. Jag tar ett djupt andetag för att försöka lugna ner mig lite. Jag ska precis forsätta när jag märker att det inte kommer ut ett ljud ifrån min mun. Jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocket samtidigt som jag faller ner på knä.

-LOUIS? skriker Harry samtidigt som han kommer springande från soffan.

Jag har akdrig känt mig så frustrerad i hela mitt liv. Det är som ett stort kaos av känslor i mitt huvud som bara snurrar och gör mig illamående. Harry sätter sig brevid mig och lägger mitt huvud i hans famn. Vi sitter så ett bra tag utan att säga ett enda ord.

Efter ett tag säger Harry.

- I know this is hard but we have to kepp fighting. we can't give up. I really love you Louis and i want to be with you forever but we can't that if we give up. Promise me to never give up.

Jag sätter mig långsamt upp och kollar honom i ögonen. Jag kan fortfarande inte riktigt tala så jag nickar bara och ger honom sedan en kyss på munnen.

 

Eleanors perspektiv

Jag kan inte sova något på hela natten, det går bara inte för det enda jag hör är Nialls röst som ekar i mitt huvud . ''You look so beautuful''. 
Jag vet att Niall kan säga lite vad som helst när han är full men det här kändes så äkta. det kändes verkligen som om han menade det.
Jag försöker att inte tänka på honom men varje gång jag blundar så dyker hans undebara ansikte med hans underbara leende och det blonda rufsiga håret upp mitt framför mig. Det känns som när man var kär som liten och tusen av fjärilar knyter ihop sig i magen
Jag har faktiskt tänkt på Niall ganska mycket det sista veckorna men det var inte förrän idag när han sa att jag var vacker som jag verkligen förstod vad han betydde för mig.
Jag försöker intala mig själv att inte börja gilla Niall för det kommer bara leda till problem men det går verkligen inte.. Han är som fastklistrad i min kropp.

 

Innan jag anar det så är klockan redan åtta på morgonen och jag tycker att jag lika gärna kan gå upp för jag lär inte sova något i alla fall.

 

Nialls perspektiv

Jag vaknar med ett ryck och inser vad jag gjort. Nästan hela kvällen är som en stor dimma och det enda jag kommer ihåg är vad jag sa till Eleanor.  Jag sätter handen för ansiktet, herregud vad jag skäms. Hur kunde jag säga så rakt ut? Gud vad pinsam du är Niall. Tänk om jag har förstört vår vänskap? För jag lär aldrig våga prata med henne igen. Jag menar det också a.l.d.r.i.g.

Men jag gillar verkligen Eleanor. Hon är en sådan underbar härlig tjej som inte tar livet så seriöst.

Jag känner hur det kurrar till  magen och jag inser att jag inte har en aning om vad klockan är så jag tar fram mobilen och ser till min fasa att den bara är åtta på morgonen. Jag bestämmer mig för att göra en smårgås för att sedan gå och lägga mig igen.

 

Jag ångrar mig stort över detta misstag senare då jag har en dröm om mig och Eleanor. Drömmen är både hemsk och underbar på samma gång. Underbar på det viset att den känns så verklig och hemsk för att jag märker att det inte är på riktigt när jag vaknar.

Drömmen är egentligen ganska enkel, den handlar om mig och Eleanor i framtiden som ett gift par, vi har ett stort vackert hus med undebara barn.
Men som sagt drömmen kändes så verklig och jag vaknar med en tår rullandes på min kind för jag inser att det aldrig kommer att hända.